Olika slags barn betjänas av olika slags modeller

Redan fruktan för diskriminering begränsar en ung persons liv. En ung person vågar inte komma med, om hen är rädd för andras fördomar. Hen törs inte vara aktiv och synlig. Enligt ungdomsbarometern (2014) upplever majoriteten av alla unga att de i något skede av sitt liv har blivit diskriminerade. 

Ekonomiska problem diskriminerar. Brist på pengar kan hindra deltagande i det som andra unga gör.  

En fjärran belägen boplats kan vara ett hinder för delaktighet. En ung kan bli utan exempelvis hobbyer och kamratkretsar.  

För att delta krävs det tillräckligt med självkänsla, kunskap och kommunikationsförmåga. Goda erfarenheter uppmuntrar, dåliga kan förlama och göra att man inte försöker på nytt.    

Man beaktar att ett sätt att föra dialog inte når alla. Det finns ett flertal metoder för att samla in åsikter. Skaffa dig information om dem! Med hjälp av olika metoder kan man få synpunkter även från barn som inte kan svara på enkäter, kan språket eller kan tala.   

När man hör små barn och sådana som talar ett annat språk kan man använda hjälpmedel som utvecklats för personer med funktionsnedsättning (bildredskap, diskussionsmatta, resursstärkande interaktion). Se närmare: http://papunet.net/materiaalia/ (på finska) 

Man stöder utvecklingen och bevarandet av mänskliga relationer som är viktiga för ett barn och en ung person i synnerhet när barnet eller den unga är placerad utanför födelsehemmet.  

I planeringen av offentliga lokaler och kollektivtrafik begär man åsikter i synnerhet av rörelsehämmade barn och ungdomar.    

När man letar efter kandidater till representativa delaktighetsstrukturer, såsom till ungdomsfullmäktige, elevkårernas styrelser eller barnparlamentet, uppmuntrar man unga från olika slags bakgrunder och företrädare för alla kön att delta. Man säkerställer att de barn som kommunicerar exempelvis på andra språk eller sätt än majoriteten har en faktisk möjlighet att delta representativt. Detta kan innebära bland annat att man ordnar så att de får till exempel en tolk eller en stödperson till elevkårens sammanträden, beroende på situationen.     

I kommunens delaktighets- eller interaktionsplaner beaktar man i synnerhet de barn och unga som är i en utsatt position. 

Från ensamhet är det svårt att ta sig till delaktighet – i synnerhet om man blir tvungen att göra det ensam. De kommunala aktörerna strävar efter att identifiera ensamheten och leta fram en utväg ur den tillsammans med barnet eller den unga.  

Låt oss söka upp barnen. Vi träffar då på sådana barn som inte nödvändigtvis kommer till de situationer eller evenemang som ordnats: Vuxna kan söka upp barnen genom att träffa exempelvis skolklasser eller daghemsgrupper. Man kan också söka upp barn på de fritidsplatser som är typiska för dem.