En prioritering av barnets bästa är en princip som det är lätt att instämma i. Men i praktiken kan det förstås på mycket olika sätt. Ibland blir man tvungen att diskutera om varför barnets bästa är av största vikt i förhållande till exempelvis andra åldersgruppers rättigheter eller ekonomiska faktorer.
Ingen annan befolkningsgrupp ställs på detta sätt framför andra befolkningsgrupper. Att barnets bästa är av största vikt har i sig ett egenvärde och är en rättighet för barnet. Att beakta barnets bästa betjänar dock även hela samhällets bästa: när barnen får växa och utvecklas i så gynnsamma omständigheter som möjligt, blir samhället hållbart, tryggt och förmöget att förnya sig. Om barnen försummas och man handlar i strid med deras bästa gör det i stället hela samhället skört och ökar exempelvis hälso- och säkerhetsriskerna.
De flesta vuxna vill uppriktigt beakta barnens bästa. Men vad är barnets bästa vid var och en tidpunkt? Har kan man klarlägga det? Hur förverkligas dess prioritet? Hur vet vi att vi inte av oaktsamhet, på grund av vår okunskap eller av någon annan orsak inte handlar på ett sätt som går emot barnets bästa? Vad som är barnets bästa i alla möjliga situationer, under alla tider, är omöjligt att fastslå. Att barnets bästa är så komplicerat kan de facto lätt leda till att denna rätt inte alls förverkligas.
Fastän man i princip vill främja barnets bästa, blir det i praktiken ofta överkört av andra, ”viktigare” frågor. Det är bråttom. Pengarna räcker inte till allt. Det finns inte information. Det finns också många andra viktiga intressen. Arbetet är faktiskt mer komplicerat än vad man kunde tro, eftersom situationerna för olika barn noggrant betraktade är alldeles olika. Man kom inte att tänka på – eller tänkte nog, men litet för sent.