Bild
I synnerhet utrikesfödda pojkar har oftare än andra uppgett att de inte har en enda nära vän.
Samma utgångspunkt, men hur?
Likabehandling
LÄSTID: 3min
Barn och unga har i många avseenden en bra ställning i Finland. Därför måste var och en av oss skärpa blicken så att vi ser de problem, som är utmärkande för Finland, som berör jämlikhet av barn och unga. .
En stor mängd barn lever i en utsatt ställning
Image
Fattigdom bland barnfamiljer. Varje barn har rätt till en tillräcklig levnadsstandard. Många barns liv präglas dock fortfarande av fattigdom. En förälder kan vara arbetslös eller arbetsoförmögen. I familjer med arbete ökas risken för fattigdom av låga inkomster, tillfälliga anställningar, en osäker ställning på arbetsmarknaden och ensam vårdnad.
Image
Välbefinnandet bland barn som är placerade utanför hemmet. Enligt undersökningar upplever barn som är placerade utanför hemmet oftare våld och trakasserier än barn som bor hos sina föräldrar eller en förälder. Resursbristen inom barnskyddet hotar barnets välmående och arbetstagarnas möjligheter att verka till fromma för barnets bästa. Resurserna är en rättsskyddsfråga. Barnets rättsskydd äventyras exempelvis om man inte hinner handlägga dess angelägenheter inom en skälig tid.
Image
Barn med intellektuell funktionsnedsättning är fortfarande inte jämlika med andra barn. Man har inte lyckats minska anstaltsboendet bland barn med intellektuell funktionsnedsättning i samma takt som bland vuxna. Stödet för att bo i hemmet, det personliga biståndet och färdtjänsterna är otillräckliga med hänseende till behovet, vilket ofta leder till en ond besvärscirkel.
Image
Asylsökande barn och papperslösa barn. Livssituationen är redan i sig själv stressande för barnet, och belastningen på föräldrarna tynger barnet ytterligare. I en barnvänlig kommun kommer man dessa barn till mötes och de betjänas i första hand som barn. På grund av den svåra livssituationen kan de behöva särskilt stöd.
Image
Barn och unga i särskilt utsatt ställning består av barn som tillhör sexuella och könsminoriteter, etniska minoriteter, som har en funktionsnedsättning, talar ett främmande språk samt de som är födda utrikes.
REFLEKTIONSUPPGIFT / FRÅGA
”Vi försökte, men de kom inte”
I er kommun började man erbjuda gratis barnkultur åt alla varje lördag. Idén var att göra kulturen tillgänglig också för de familjer, i vilkas liv det inte hade ingått kultur och konst. Efter några månader gav en besökarundersökning vid handen att evenemangen besöktes av samma familjer som även går på avgiftsbelagda kulturevenemang.
Det lättaste skulle vara att bara nöja sig med situationen och tänka att ”alla erbjöds en möjlighet, men inte kan man ju hämta någon hemifrån, om dockteater inte intresserar”. Denna tanke hjälper dock inte de barn, somdär kulturtjänsterna, trots ett gott försök, fortfarande inte har nått fram till.
Fundera vad det skulle löna sig att göra i den här situationen. Utvärdera om er inbjudan nådde fram till de människor som ni i synnerhet önskade att skulle ha infunnit sig. Via vilka kanaler distribuerades inbjudan? Var inbjudan bara på finska/svenska? Fanns det bara vita barn på bilderna på reklamen? Hade det nämnts att lokalerna var hinderfria? Berättade ni på ett förståeligt sätt om utbudet på evenemangen? Förstod alla inbjudna vad man gjorde eller vad som skedde på evenemanget?
Hur skulle vi kunna ta reda på varför människorna inte kom?
Image
Genom att begrunda om evenemangets innehåll var tilltalande för denna målgrupp?
Image
kontrollera om inbjudan var korrekt riktad?
Image
klarlägga om vårt budskap var förståeligt?
Image
fråga dem själva?