Hur kan vår kommun främja jämlikhet?

Barnens och familjernas situationer är föränderliga. Kommunens servicenätverk ska bemöta de olika och förändrade behoven och reagera enligt situationens krav. Fastän ett barn skulle ha svåra utgångspunkter, ska hens utveckling stödas med högaktning och med skydd av barnet. Genom att konkretisera får man fart på tankarna. 

Jämlikhet betyder inte bara avsaknad av diskriminering. En barnvänlig och likställd kommun är en möjliggörande omgivning för varje barn och ung person. 
 

• Strukturer: Vid organiseringen av de kommunala tjänsterna beaktar man från första början att de ska lämpa sig för precis alla. Människorna behöver inte delas in i olika grupper när tjänsterna byggs upp enligt principen PlaneraDesign för alla. Då är det till exempel inte något separat eller extra arbete att stödja eller betjäna ett barn med funktionsnedsättning (såsom ett handikappat barn), utan en del av kommunens normala serviceutbud, som är tillgängligt för alla. Var och en kan använda en toalett som är hinderfri och avsedd för alla kön. En lättförståelig text betjänar alla. Ett klokt stöd för vilket det ställts tillräckliga resurser till förfogande gör det möjligt för elever med specialbehov att studera i samma klass som övriga elever. 

• Praxis: Genom ord och handling. Minst en tredjedel av de finländska familjerna bryter mot kärnfamiljsmönstret. Till de största grupperna hör familjer med en förälder och ombildade familjer. I en barnvänlig kommun är familjernas olika former utgångspunkten, inte ett undantag. Inte en enda familj kan definieras med bara ett enda ord, såsom invandrar-, ensamförsörjar- eller regnbågsfamilj.  
• Till det praktiska livet hör också kommunen som fysisk omgivning. I en jämlik kommun kan barn och ungdomar som bor på olika håll röra sig och ägna sig åt fritidssysselsättningar. Platserna och trafiken är hinderfria. 
• Attityder. En normkritisk blick hjälper att utveckla tjänsterna så att de betjänar alla. Vilka är de exkluderande rutinerna som vi anser vara så normala att vi inte ens lägger märke till dem? Förutsätter vi av olika människor olika saker eller bara ett visst slags beteende? ”Jag hoppas att ingen i fortsättningen ska behöva komma ut ur garderoben, för inte kommer ju heterona heller ut.” 
• Kunskap: Det krävs en skarp blick och ett aktivt grepp för att identifiera och stödja i synnerhet de barn och ungdomar som är i en utsatt ställning. Att det ”i snitt” går bra är inte hela sanningen. 
• Avsättning av resurser: Skapandet av jämlika och möjliggörande strukturer och sedvänjor förutsätter typiskt att det avsätts en aning extra resurser åtminstone i begynnelseskedet. När utvecklingsbehovet har identifierats och principen planera för alla har omsatts i praktiken, minskar behovet av extra resurser. 
• Fakta: En barnvänlig kommun vet vem och hurdana dess barn och ungdomar är, var de finns och vad de behöver. 
• Även små procenttal har betydelse. Till exempel är det ett stort tal att två procent av åttonde- och niondeklassisterna upplever ensamhet och mobbning. Talen för omhändertagna ungdomar och utrikes födda (8 och 11 procent) är ännu mer oroväckande. En barnvänlig kommun skaffar information om sina invånare och använder den.   
• Planering och uppföljning: Kommunens lagstadgade likabehandlingsplanering gäller förutom vuxna i lika mån barn och ungdomar. Till processen hör även uppföljning och insamling av information om hur planerna har realiserats.