Våld är en del av alltför många barns liv

Varje barn har på grundval av stadganden och konventioner rätt till omvårdnad och ett liv utan något som helst slag av våld – att inte uppleva våld men inte heller att bli tvungen att bevittna det eller vara rädd för våld. Denna rätt förverkligas inte på långt när i alla finländska barns och ungas liv. 

Våld är skadligt bruk av makt, kontroll eller fysisk kraft eller att hota därmed. Det kan vara fysiskt: att slå, sparka, lugga, örfila, piska eller sexuellt våld, men också psykiskt: att skrika, hota, skymfa eller förringa barnet. 

Det finns våld i alla slags familjer oberoende av förmögenhet, bostadsområde, socioekonomisk status och familjeform. Till upplevelser av våld hänförs också att ett barn eller en ung person blir tvungen att leva med eller bevittna våld i sin omgivning eller leva i en atmosfär av rädsla, även om våldet inte direkt riktar sig mot barnet.   

Enligt statistiken har antalet offer i misshandelsbrott som riktats mot barn och unga ökat under de tio senaste åren. Gärningsmännen är vuxna eller andra minderåriga. Det är viktigt att observera att myndigheterna inte får vetskap om allt våld och att det därigenom inte kommer med i statistiken, utan är dold brottslighet som bara offren och den närmaste kretsen känner till. Det är ofta en hög tröskel för att berätta on våld, och skam och rädsla kan hindra anmälning.   

Ett barn eller en ung person kan också själv göra sig skyldig till ett brott. Det är då viktigt att minnas att även ett barn som gjort sig skyldigt till ett brott i första hand är ett barn. Förutom kroppsskador och psykiska men ökar våld risken för utslagning. I värsta fall kan våld leda till döden. Skadliga upplevelser under barndomen såsom våld och vanvård har enligt undersökningar samband med riskbeteende, mentala problem och prevalens i vuxen ålder samt en generationsöverskridande ond cirkel av våld.  

Enligt materialet i en omfattande finsk-svensk undersökning hade sex procent av såväl mödrarna som fäderna gjort sig skyldiga till fysiskt våld mot sitt under 2-åriga barn minst en gång under året före undersökningen: slagit eller daskat till, sparkat, kastat med ett föremål eller försökt slå sitt barn med ett föremål eller skakat om barnet. Enligt samma undersökning hade ungefär en tredjedel av föräldrarna riktat olika slag av våld mot sitt barn under 13 år (inkl. psykiskt våld) minst en gång i månaden under året före undersökningen.  (Hyvärinen 2017 (på finska)) 

Enligt enkäten Hälsa i skolan (2019) är barn med utländsk bakgrund, funktionshindrade, barn som hör till sexuella eller könsminoriteter eller är placerade utanför hemmet mer benägna även att bli föremål för våld och sexuella trakasserier.  

Olika slags tjänster i digitala medier är vardag för barn och unga och en integrerad del av barnens och de ungas sociala miljö. De är av stor betydelse i barnens och de ungas ömsesidiga kommunikation samt exempelvis i kontakterna med föräldrar och andra vuxna. 

Utöver de positiva effekterna är det viktigt att observera att det är det vanligt att barn och unga upplever sexuella trakasserier och därtill ansluten mobbning i digitala medier. Enligt enkäterna Hälsa i skolan har över 30 procent av de minderåriga sett sexuella trakasserier som utövats av andra barn och unga i digitala medier under året före undersökningen. Trakasserierna är oftast i form av att det sänds sexuella bilder eller videor till barnen eller att man ber dem sända bilder av sig själva.