Till ett gott liv hör lek och framtidstro

Frågar du ett barn vad som är ett gott liv så svarar många att kompisar och trevlig fritid hör till de viktigaste sakerna. De är viktiga också med tanke på uppväxten och utvecklingen. Även ett barn behöver andningspauser i sin egen vardag: ledig, oplanerad tid, när man kan göra vad man vill.  

Lek hör till ett gott liv för barnen. Det är de vuxnas uppgift att säkra att det finns tid och utrymme för lek i barnens liv. 

Till leken hör nöje, osäkerhet, utmaning, flexibilitet och improduktivitet. Man börjar leka för lekens egen skull och inte för att uppnå ett visst mål. Leken är för barnen ett naturligt sätt att agera, delta och lära sig.  

Leken har ingen undre eller övre åldersgräns. Kommunens aktörer och alla vuxna kan uppmuntra barnen till lek med positiva attityder och praktiska åtgärder. Finns det tillräckligt med utomhuslekplatser i kommunen? Tillämpar man lekfulla metoder med inslag av spel som stöder gemenskap även i skolorna och utbildningen på andra stadiet? Får man låna leksaker och spelutrustning i biblioteket? Hur syns leken i ungdomsarbetet och på fritidsplatserna? Vad kan man göra för att varje barn och ung person ska ha möjlighet till åtminstone en trevlig hobby? Hur hanterar man problem som hindrar en meningsfull fritid?   

Det är många sociala och hälsorelaterade orsaker som gör att fritiden inte alltid ger barnen och de unga glädje och välbefinnande: barnet blir mobbat, saknar kompisar, har hälsoproblem, lider av brist på stödjande nätverk samt att vårdnadshavaren är uttröttad, lider av sjukdomar eller alkohol- och narkotikaproblem. Uppskattningsvis var fjärde minderårig lever i en familj, där en förälder har mentala problem eller rusmedelsproblem. 

Hur beaktar kommunen exempelvis rätten till lek för barn i mindre bemedlade familjer och för barn med funktionsnedsättning? Stöds flickornas, pojkarnas och de icke-binära  barnens hobbyer likvärdigt? Hör kommunen och dess beslutsfattare vad barnen och de unga själva tänker om saken? 

 

Finland är inte något fattigt land, men fattigdom är ett allvarligt problem även i Finland. Ett barn kan bli tvunget att bära ansvar för familjens ekonomi, lida av bristfällig näring och otillräcklig utrustning. Det barnet bär med sig en känsla av utanförskap och kan uppleva att hens möjligheter i livet inte är lika goda som andras. 

Ungefär 119 000 barn som bor i Finland lever i en fattig familj. Av ensamförsörjarfamiljerna har en fjärdedel små inkomster. I Finland är fattigdom utanförskap och sådant som är vanligt för andra förblir drömmar. Barnet kan känna skam och underlägsenhet. En ung person som växer upp i fattigdom kan begränsa sina drömmar om ett yrke. 

Fattigdom i barndomen påverkar människan ännu som vuxen, även om den ekonomiska situationen skulle förbättras. 

De vanligaste bakgrundorsakerna till barnfamiljsfattigdom i Finland är sjukdom hos en förälder eller barnet, funktionshinder, arbetsoförmögenhet, arbetslöshet, studier, deltidsarbeten och tillfälliga anställningar samt låg lön. Fattigdomen kan vara förknippad med stress på grund av överskuldsättning. Den bastrygghet som samhället erbjuder räcker inte till för att lyfta alla ovanför fattigdomsgränsen.       

Finländska barns fritidsmöjligheter begränsas för det mesta av att familjen har dålig ekonomi. För många fritidssysselsättningar krävs åtminstone lite pengar. De kommunala beslutsfattarna har stora möjligheter att medverka till att det erbjuds gratis eller förmånliga hobbymöjligheter för barn och unga som är intresserade av olika saker. Kommunen kan också stöda ett barns eller en ung persons avgiftsbelagda hobbyer ekonomiskt och aktivt informera om denna möjlighet.  

En barnvänlig kommun tar ansvar för varje barns rätt till en tillräcklig levnadsstandard. För barn och unga i ekonomiskt svagare ställning ska kommunen möjliggöra saker, som stöder dem att klara sig och förstärker känslan av att reda sig. 
  

Klimatförändringen och den försvagade biodiversiteten hotar på många sätt barnets möjligheter att utvecklas till fullo – även i Finland. 

Klimatkrisen undergräver barnens och de ungas tillförsikt inför framtiden. ”Våra barn kommer att dö av klimatförändringen” står det på en ung klimatstrejkandes skylt.   

Uppvärmningen av klimatet ökar också de direkta hoten mot barnens välmående. Negativa hälsoeffekter som orsakas av värmeperioder och fuktskador på byggnader kan exempelvis öka, likaså de sjukdomar som överförs av vatten och insekter. Regniga, snöfria vintrar kan öka depressionen. (Du kan läsa mer om de hälsorisker som klimatförändringen orsakar på THL:s sidor) 

Även i Finland är hotet om en försämring av miljöns tillstånd störst för välbefinnandet hos dem som redan sedan tidigare var i den en mestr utsatta situationen. Om maten och energin till exempel blir dyrare på grund av pollinerarminskningen och klimatförändringen, försvåras de fattigaste familjernas liv ytterligare. 

Beslut som påverkar klimatet fattas i kommunerna varje dag, inom alla förvaltningsområden. Förutom att stävja klimatförändringen är det viktigt att bereda sig för dess följder, för klimatet uppvärms ännu ofrånkomligen. En barnvänlig kommun tar i beaktande att klimatarbetet och skyddet av biodiversiteten främjar barnens och de ungas välmående och ett gott liv.  

En barnvänlig kommun minskar systematiskt sina klimatutsläpp. Kommunen har en klimatstrategi eller ett klimatmål och man följer systematiskt med hur det förverkligas. Detta innebär exempelvis regelbunden rapportering av utsläppen. Kommunen beaktar klimatpåverkan inte bara inom energisektorn utan även i det beslutsfattande som gäller trafik, markanvändning, byggande, anskaffningar och ordnandet av service samt i beredskaps- och säkerhetsplanerna för olika branscher.  

En barnvänlig kommun drar försorg om att barn och unga får tillräckligt med information om klimatförändringen och kan påverka klimatbesluten i såväl daghemmet och skolan som på kommunal nivå. Klimatförändringen ingår övergripande i de lokala läroplanerna och examensunderlagen på de olika skolstadierna.   

Stöd för det kommunala klimatarbetet återfinns bland annat i den av Kommunförbundet publicerade handboken Klimatförändringen och kommunerna.