Till en början: Barnen är huvudpersonerna i en Barnvänlig kommun

Forssa hörde i begynnelsekartläggningen koordinationsgruppen, barn och vuxna inom tre olika verksamhetsområden. Forssa genomförde insamlingen av åsikterna bland 3—6-åriga barn med intervjuer, och barnen i låg- och högstadieålder besvarade en elektronisk enkät. Sammanlagt fick man svar av 1 676 barn.

Man frågade barnen om deras möjligheter att besluta om sina angelägenheter i vardagen, om deras erfarenheter att bli hörda och uppmärksammade, om deras interaktion med kamrater (kompisar, hobbyer), deras uppfattningar om sina egna möjligheter (t.ex. hobbyer, vistelse i olika slags utrymmen) samt välfärd (diskriminering, mobbning, vid behov stöd av en vuxen).

Den information som samlats in av barnen utnyttjades också i den regionala välfärdsplanen för barn och unga samt planen för småbarnspedagogik.

I Loppis baserade sig kartläggningen på erfarenheterna, tankarna och önskemålen bland barn och unga samt vuxna som arbetar med dem. Enkäten besvarades under en månads tid av ca 700 barn och unga i åldern 3–18 år samt ca etthundra vuxna som arbetar med dem. Enkäten sändes till alla daghem och skolor samt gymnasiet i Loppis. Dessutom besvarades enkäten av dem som arbetar med barn och unga i församlingen.

Man kombinerade enkäten med ett undervisningsavsnitt, där man behandlade delaktighet, trygghet, välfärd och jämlikhet. Med 3–6-åringarna genomfördes enkäten genom att hålla möten med barnen under ledning av en lärare eller en handledare från församlingen. 7–18-åringarna dryftade temana i små grupper under en lärares ledning. Härefter grupperade läraren/handledaren barnens och de ungas svar på en elektronisk enkätplattform. De som arbetar med barn och unga fyllde självständigt i enkäten i en elektronisk enkätmall.

I Tammerfors hör man barn och barnfamiljer med omfattande enkäter. Man hör dessutom barngrupper i sårbar ställning med kvalitativa metoder. Barnens hörs av bekanta arbetstagare (till exempel skolgångshandledare) vid träffar som ansluter sig till tjänsterna. Dessutom hör man barnen i deras dagliga kollektiv. Man har exempelvis hört barn och familjer med utländsk bakgrund och som talar ett främmande språk med kvalitativa metoder i daghemmen.

Eftersom det inte har varit möjligt att nå alla grupper av barn och unga i sårbar ställning, har man också använt information som förmedlas av vuxna (exempelvis SETA). I det kvalitativa hörandet är inte antalet barn som hörts det viktigaste, utan att man analyserar omsorgsfullt de omständigheter som kommer i dagen. Informationen har insamlats med respekt för barnens integritet, och man beaktar barnets bästa i allt.

I Uleåborg samlade man åsikter av barn i småbarnspedagogik. Vad betyder barnets rättigheter? I hurdan stad är det bra att leva? Vilka saker i staden är viktiga för barnen? Hurdan är barnens stad? Av vad vet man att det bor barn i en stad? Vad betyder orden delaktighet, hörande och påverkande? Hurdan är en god vuxen?

Grupperna i förskole- och nybörjarundervisningen hade egna enkäter. Svaren dokumenterades med ord, bilder, videor och genom att intervjua.

Resultaten av enkäterna har utnyttjats i bestämningen av målsättningarna för Barnvänlig kommun-modellen, i stadens strategiarbete, i beredningen av planen för småbarnspedagogik och förskoleundervisning och utvecklingen av ett enhetligt uppväxt- och lärospår för barnen.

I Uleåborg genomförs även verksamhetsmodellen Välfärdsdaghem och -skola, i vilken ingår en elektronisk enkät om barnens erfarenheter. I daghemmen samlar man av 3—6-åringarna in information på ett sätt som lämpar sig för åldersnivån och i skolorna besvaras enkäten av alla årskurser. Dessutom deltar vårdnadshavarna och personalen i enkäten.